Varför är vi så komplicerade..

Mr:M sover sött och Slynan funderar.

Åter igen har ämnet "fack" orerats om. Detta ämne som gör mig så het på ett mindre sexuellt vis. Det här är dock bara MIN syn och MIN fundering och jag säger absolut INTE att det är så här.

Hur kommer det sig att människan är så beroende av sitt eget vara eller icke vara att det finns som dom lägger all energi på att placera sig själv i ett visst fack i stället för att bara njuta.
Om man tittar på det här med BDSM t.ex. Det handlar ju om betydligt mer än att bara vara "dom" eller "ug". BDSM i sig är ju så brett att det kan vara allt från ett par rosa ludd-bojor en gång i halvåret på nyfiket plan till en fullt fylld blöja rätt i ansiktet "24/7".

Samtalsämnet idag handlade bland annat om vart gränsen mellan "vanlig vanilj" och "annat" går. Ja vart går den gränsen?
Har man gått från vaniljgränsen när man får en dask på baken? Eller är det när man har kommit över det nyfikna planet och vet vart man står och vad man vill ha? Själv anser jag nog att man har kommit över till "annat" när man faktiskt VET vad man vill "som jag, jag VET att jag vill ha ALLT ;-)" För vore gränsen vid minsta avikelse från missonären så vore ju hela Sverige BDSM-utövare.

Jag vet människor som ansett sig vara "ug eller "dom" och som sen av en händelse råkat upptäcka att det motsatta oxå tänder dom. I denna nyfunna upptäckt har det skapats någon form av identitetskris och med det en massa dåligt mående. Detta tror jag beror på att man helt enkelt binder sig för hårt i sina egna föreställningar i hur det "måste vara". Om det inte vore så att man var så låst i sin egen föreställning så skulle man nog bara låta det flyta och njuta av den nya upptäckten hos sig själv.

Varför måste allting vara så förbannat uppradat och kategoriserat. Det känns på något sätt som om många av oss människor sätter upp låsningar och skapar våra egna hämningar. Eller är det så att när det kommer en "kris" pga av en ny upptäckt egentligen beror på en rädsla för det nya och en trygghet med gamla rutiner som med så mycket annat i livet.
Kan vi inte "bara vara".

Jag satt här idag efter att samtalsämnet kommit upp och undrade i vilket fack jag skulle hamna i om jag skulle försöka mig på att sätta mig i ett.
Det går helt enkelt inte.
Jag vill knulla och mysa,
vill ha smisk men även en mjuk smekning,
vill bli förnedrad och överöst med romantik,
Vill ha chili och vanilj,
jag vill älska och bli älskad
... Ja listan kan göras lång och det spelar ingen roll hur mycket jag funderar så finns det ingen kategori för mig och ärligt talat så tror jag att det gäller alla människor.



Vi är ju alla olika på alla plan. Vi utvecklas lika mycket sexuellt som på alla andra vis. Vi upptäcker nya vägar och uppskattar nya saker lika ofta som vi avsätter sånt vi tycker mindre om.
Man behöver inte sluta utveckelas bara för att man hittat 1 sak man tycker om.

Varför nöja sig med 1 njutning när man kan få hur många som hellst.

Näpp nu går jag och lägger mig tätt intill min Mr:M.

Natti