Kapitulerar... Lite.

Har märkt en väldig ökning av en önskan från Mr: M att få styra min klädsel.

Har funderat på detta ett tag. Min insikt är att jag nog har ett ganska extremt kontrollbehov över mina kläder. Jag är inte den som åker till ICA i mjukisbrallor eller går i kort kort utan trosor jämt och ständigt. Visst kan jag oxå gå och mysa i sunk men det händer inte ofta och händer det så är det för att jag är totalt slut.

Ju mer familjen utökas desto mer noga blir jag med hur jag ser ut. Även om jag kanske är trött och sliten i mellan åt så vill jag inte se trött och sliten ut. Man blir i regel piggare om man ser sig själv i spegeln och ser en bild av en pigg och ordnad kvinna. Har jag en slitdag och tittar mig i spegeln och ser en slarvig och utsliten kvinna så blir inte min dag särskit lyckad.. Man känner sig helt enkelt inte bättre än vad man gör sig *ler* Åtminstone fungerar jag så i min värld.

Även om det jag har på mig inte ser mycket ut för världen så är det noga utvalt ut efter de möjligheter som finns i min samling med kläder.

Jag är ganska fåfäng... Eller rätt så rejält har jag insett. Jag kan nu mera gå ut utan att måla på ögon, näsa, mun men det sitter djupt inne och sker oftast för att jag helt enkelt inte hinner. Jag avundas de som faktiskt bara kan vara... Det skulle vara himla skönt att känna den känslan.

Jag kan tycka det hela är lite lustigt själv efter som jag skiter fullständigt i hur andra ser ut. Jag kan tycka att en kvinna med barnspya på tröjan och långkalsonger är lika vacker som om hon bar en aftonklänning. Jag tycker även att en kvinna är väldigt naturligt vacker utan smink osv. Nej de här kontrollbehoven handlar bara om mig själv.

Mr: M har inte alls min inställning. Han tycker att jag är fin hur jag än ser ut. Han tycker om att se min bak i ett par mjukisbrallor. Han har inget behov av att jag sminkar mig tillvardags. Han tycker håret är fint som det är okammat i tofs. Hellst skulle han ha mig naken dygnet runt men våran verklighet tillåter inte riktigt det.

Detta betyder alltså att jag lär få sänka mina krav ett antal pinnhål på stegen om han skulle ta över min klädsel. Eller kanske inte men det känns så. Jag litar inte ett dugg på att denna karl kan passa ihop en bra vardagsklädsel som inte skär sig totalt i olika ränder eller att jag helt enkelt kommer likna en clown på festival eller en träskpadda i allmänhet.

Men jag bestämt mig. Han får under några veckor styra helt över mitt utseende. Detta sitter VÄLDIGT djupt inne kan jag lova. Han har fri tillgång till mina kläder. Han får plocka ihop det som ska bäras innan han åker till jobbet. Han kommer även få styra över om det ska vara med eller utan smink, hur håret ska vara. Ja ALLT som har med mitt utseende att göra.

Det är först nu som jag faktiskt förstår vilket extremt kontrollbehov jag har över det här. Så jag kapitulerar helt enkelt, ger honom den mentala tillfredställda känslan och hoppas att jag lär mig något på samma gång.

Men det svider.