Jag Får Vara Hans Prinsessa.

Försöker att få någonting gjort här hemma men går mest runt och myser av att få vara jag och att få leva mitt liv tillsammans med den man jag har.

Han formar mig utan att ändra på mig.
Jag får vara en prinsessa och ändå en slampig slyna.
Han låter mig leva på ett vis som jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat drömma om.

Att få ge av hela mig till honom och stå på knä med huvudet lutat mot honom är för mig en gåva.

Det tog lång tid innan jag kom så pass långt att jag tog mig ner på knä.
Vi har tillsammans jobbat hårt på just den delen.
För mig är det ett bevis att jag kapitulerat för hans vilja och litar på att han tar hand om mig på bästa sätt.
På knä inför honom höjs jag högre än den högsta pedistal.
Jag uppskattar inte alltid det han gör men jag älskar ALLTID att han gör det med mig

Jag älskar att ledas och att följa honom i våran resa.

Samtidigt låter han mig vara det sadistiska odjur som jag kan vara ibland utan att han ser mig som mindre undergiven honom.

Så nu går jag runt här, med en prinsesskrona i plast som placerats på mitt huvud, tjocka raggsockar och väntar på att städningen ska sköta sig själv.......
Otålig efter att han ska komma hem från jobbet så jag kan få möta honom och visa hur mycket jag älskar och uppskattar.

Trots barn och en häktiskt vardag med massor av motgångar bara växer min kärlek till denna man.

Åter igen känns ordet älska så himla litet...

/s