Ang slentrian

Fick en kommentar på föregående inlägg om hur vi löser det med frustrationen o slentrianen som kan infalla. Det är ju helt enkelt så att vi påminner varandra på ett enkelt sätt. Dock får det absolut inte bli tjat för då blir det inget alls. Det ska vara något man gör med lust inte för att det är ett måste.

Det ska ge njutning inte vara en belastning.
Även om det handlar om en ren bestraffning så ska det vara skönt i själen eftersom man vet varför man får bestraffningen.

Det ska inte vara ett tvång att det måste ske varje kväll eller med så mycket pisk som möjligt. Det kan lika väl räcka med 10 rapp bara det fyller ett syfte. Det kan visa dagar räcka med att klatscha Slynan på baken samtidigt som man håller fast henne. Skulle jag vara tvungen att piska o smiska varje dag skulle jag tröttna på det hela. Lusten måste finnas där. Mår den ena av oss så där så får våra lekar stå åt sidan. Det får inte styra våra liv o bli ett tvång.

Just därför fungerar det att påminna varandra när vi tycker att det varit för lite eller för mycket. Vi är lyhörda mot varandra vilket är ett måste. Jag får hoppas att det kan ge dig en liten hint hur det är för oss.